Skrivet 8/10-13

Klockan är två här i Etiopien denna tisdag. Utanför fönstret öser regnet ner, jag sitter i gungstolen(min nya favoritplats) och har precis planerat klart morgondagens lektion. Jag ska ha min första engelskalektion med de äldsta dagisbarnen, nu känns det rätt bra när allt är planerat. Det är lite svårt eftersom jag inte vet vilken nivå de ligger på, men det ska nog gå bra ändå.

Bredvid mig har jag en kaffekopp, full med kallt kaffe. Hanna kan inte förstå hur jag kan sakna något jag inte tycker om, och det kan nog inte jag heller riktigt, men jag saknar liksom att sitta med en varm kopp kaffe i handen, och ibland smakar det faktiskt okej. Här är dock kaffet inte alls gott, men en varm kopp fick jag hålla i en stund i alla fall.

Hanna är som vanlig och har pianolektion och en kör vid denna tid, så för tillfället är jag själv i huset med regnet smattrandes mot taket som enda sällskap.

Igår kväll gick strömmen så att allt blev becksvart. Till en början satt vi och spelade spel under ficklampans ljus innan vi märkte att det blinkade till då och då utifrån. Det var blixtrar som lös upp hela himlen, o var det så långt bort att vi inte hörde något muller. Vi gick och la oss i våra sängar, pratade, åt svensk choklad och kollade ut när blixtarna korta stunder lös upp himlen så konturer av molnen syntes, innan allt blev svart igen. Det var riktigt häftigt och mysigt.

Nu ska jag gå ut i köket och börja fixa mat, rotgrönsaker i ugn, och invänta Hanna som kommer hem om inte allt för lång tid.

//Hanna