"i will see you when i'm coming back to sweden, i will see you when the raindrops turn to snow, when new years eve comes i'll be home"

 
Nu är det nära. Jag har gjort väldigt mycket "för sista gången på väldigt länge" idag, så som att köra bil, duscha i en svensk varmvattendusch där det inte gör något om man får vatten i munnen, ätit av mammas hemlagade mat och snart ska jag sova i min säng en sista gång. Det blir liksom överdrivet så att det inte blir för jobbigt att vara borta, i alla fall hoppas jag det. 
Sagt hejdå till alla utom min familj har jag också gjort, usch sånt gillar jag inte, men skype och andra sätt att höras på finns ju, när jag nu har tillång till internet nästa gång. 
Annars är väskan i princip färdigpackad. Klubborna som ni ser ovan är till barnen, 50 stycken har jag med mig. Och packa klart det sista borde jag väl också göra nu, bilen rullar nämligen mot arlanda vid sex-tiden i morgon bitti. 
Jag önskar er alla en riktigt bra höst och nästa gång jag skriver här - när det nu blir - befinner jag mig i Afrika, äntligen.  
 
 //Hanna
 
 
 

Just nu

 
 
Har precis avslutat ett långt skypesamtal med Hanna några timmar söderut i Sverige och vår kära Rakel i Peru. Trots att samtalet innehöll väldigt mycket skratt fick vi svar på många viktiga frågor. Vilka möter oss i Addis? Finns det vatten att dricka där? Hur växlar vi pengar? Ska vi ha med myggmedel? Och så vidare. 
Jag kan inte riktigt fatta att om lite drygt TRE dagar så har vi landat i Etiopiens huvudstad för att spendera några dagar där innan vi åker vidare mot vårt framtida hem i Asella. 
Sjukt overkligt är det, men jag är samtidigt så taggad och vill bara dit! Det är en hel del kvar, väskan ska packas till exempel, men snaaart
 
//Hanna
 

Hanna&Hanna

 
 
 

Bilder lånade ifrån Hanna

 

Det är alltså vi som ska åka till Etiopien. För tre månader sedan visste vi inte att den andra fanns, om fyra månader kan vi troligtvis varandra utan och innan. Spännande det där. Men efter att ha setts några gånger under sommaren är vi övertygade om att det kommer bli jättebra. Förutom våra likheter, att båda heter Hanna, att vi är lika långa, har varsin lillebror, är linsbärare, har en mamma som heter Karin, har en förälder från Småland och är kräsna med stark mat, så kompletterar vi varandra ganska bra. Jag tycker inte om grädde, vilket Hanna älskar, så får vi tag på någon där nere behöver vi inte bråka om vem som ska få den. Typ.

//Hanna

 

Tell the world I'm on my way

Om 16 dagar är det dags. Dags för att förverkliga en, sedan länge, dröm jag haft. En dröm jag längtat efter att få uppfylla, men tänkt på med avstånd. En dröm om att få åka till Afrika och jobba. Att få göra skillnad för någon annan.
Den 1:a september går flyget mot just Afrika, närmare bestämt Etiopien. Nästan fyra månader ska jag tillbringa i en stad som heter Asella där jag kommer att jobba på ett barnhem för föräldralösa barn. Med mig har jag min namne Hanna, som jag för några månader sedan inte kände alls.
Med en del rädsla, många förhoppningar och längtan ser jag fram emot äventyret jag snart ska påbörja.

//Hanna

RSS 2.0